Nyligen fyllde Gun Joelsson 80 år, och i augusti väntar 80-årsdagen även för Torgerd Kronborg – och deras vänskap.
Vännerna har hängt ihop sedan de föddes, och trots att det numera skiljer nästan 100 mil mellan dem är de fortfarande oskiljaktiga.
– Det kvittar vart Torgerd än har flyttat, jag har följt med ändå, säger Gun Joelsson.
Det hela började år 1943. Två väninnor, den ena boende intill Kungsbergskyrkan och den andra i ett numera rivet hus bort mot Karlbergsgymnasiet, födde sin respektive dotter nästan samtidigt, i juli och augusti. Det skulle visa sig vara starten till en livslång vänskap.
– Eftersom våra mammor var kompisar hängde vi med varandra hela tiden. Vi har ju krupit tillsammans, säger Torgerd Kronborg.
Lekte på Kungsberget
Torgerd Kronborgs pappa arbetade som vaktmästare i Kungsbergskyrkan, som då hette Missionskyrkan, och därav föll det sig rätt naturligt att de två unga vännerna härjade tillsammans i området runtomkring.
– Vi lekte röda och vita rosen på Kungsberget, en lek där vi gömde skatter i träden med ett helt gäng andra barn. Och så var vi nere och plockade körsbär nedanför kyrkan, säger Gun Joelsson.
– Och Örnäsbadet, där skulle man ju bara hänga. Alla var där. Jag gick aldrig i simskola, men jag lärde mig simma på egen hand eftersom vi var där så ofta, säger Torgerd Kronborg.
”Kom med bussen”
När Gun Joelsson fyllde fyra flyttade familjen till Dals Långed, där hon bor kvar än i dag, men det skulle inte skilja de bästa vännerna åt.
– Jag kom med bussen själv och så tog Torgerds mamma emot mig när jag kom fram i Åmål, säger hon.
Flyttade till Haparanda
Åren gick och vännerna blev unga vuxna. Torgerd Kronborg utbildade sig till tandsköterska i Malmö, och arbetade därefter på Folktandvården i Trollhättan, Vänersborg och Uppsala. När hennes man Bo fick ett jobberbjudande i Haparanda följde hon med – och där har de bott i 45 år.
– Vi trodde inte att vi skulle bli kvar så länge, och ibland undrar jag varför vi fortfarande bor i Haparanda, säger hon och fortsätter:
– Jag längtar tillbaka hit, och vi skulle gärna vilja flytta till Åmål eller någonstans i närområdet, men det är svårt att lämna våra barn som är rotade där uppe.
Var brudtärnor
Gun Joelsson utbildade sig till kontorist i Alingsås, och flyttade sedan tillbaka till Dals Långed med sin man Fhilip där hon arbetade på en elfirma fram till pensionen.
Utbildning, arbete och kärleken må ha ökat avståndet mellan vännerna – men bara på kartan. Så fort det händer något nytt att uppdatera om lyfter den ena vännen luren och ringer den andra.
– Vi brukade semestra ihop, besöka varandras sommarställen och ha återträffar med middagar på Stadshotellet här. Och så var vi brudtärnor på varandras bröllop, säger Gun Joelsson.
När hon bläddrar i ett av Torgerd Kronborgs fotoalbum, samlat med fotografier från livets gång, konstaterar Gun Joelsson att hon alltid finns med på ett hörn.
– Jag är ju överallt! Det kvittar vart Torgerd än har flyttat, jag har följt med ändå.
”Håll kontakten”
De 80-åriga väninnorna träffas fortfarande årligen i Åmål och återupplever minnen vid områdena de lekte vid som barn.
Med sig har de sina makar, förstås.
– Det är tur att de gillar varandra också. De sitter säkert och löser alla världens problem nu, konstaterar Torgerd Kronborg och Gun Joelsson.
Andra bekantskaper har kommit och gått vid sidan av genom åren, men det starka bandet mellan Gun Joelsson och Torgerd Kronborg har bestått. Någon konflikt eller bråk kan de inte minnas att de någonsin haft under den långa vänskapen.
– I så fall var det när vi var barn, men det kommer vi inte ihåg. På något märkligt vis blev vi ju som en familj, säger Gun Joelsson.
Hur behåller man en vänskap livet ut?
– Man får inte glömma varandra. Håll kontakten! Händer det något är det Torgerd jag ringer, säger Gun Joelsson.
– Gun är som en syster för mig. Vi ska fortsätta ses så länge vi orkar, säger Torgerd Kronborg.