Åmål har som sagt varit förutseende. Jag tänker förstås åter på pågående ansträngningar att få välbehövliga jobb hit genom en etablering av ett större fängelse söder om stan.
Vältajmat är det minsta man kan säga. Allt fler ska in i fängelse, har ju både regeringen och SD lovat. Onekligen skönt när buset buras in. En annan sak är om det hjälper mot den grova brottsligheten. Långa fängelsestraff eller rentav avrättning har egentligen ingenstans haft den avskräckande effekten.
En av de kända advokaterna konstaterade för ett tag sen att man i brottskretsar ofta inte har koll på straffsatserna. Eller bortser från dem. Man räknar överhuvudtaget inte med att åka fast.
Men som sagt. Till slut måste fängelser finnas. Och i Åmål har politiker och tjänstemän förberett så långt det är möjligt på detta stadium.
Omgivande kommuner gav förra veckan viktigt stöd för en fängelseetablering. Med vetskap att ett fängelse i Åmål betyder en breddad arbetsmarknad. Och det gagnar alla i dessa trakter.
Och det finns skäl att lugna folk som är rädda för att möta farliga förrymda fångar i Plantaget. Rymlingar lämnar med stor sannolikhet stan i all hast.
Vad i herrans namn gör vice statsministern Ebba Busch nuförtiden? Ett tag såg man energi- och och näringsministern dagligen. Nu är det glest mellan framträdandena.
Kan det vara så att KD:s strateger finner det bäst för partiet om Busch inte syns så mycket?
Min trogne Göteborgsrapportör Anndess i Majorna påminner – apropå förra veckans Kal å Ada-groll här i spalten – om att även Kal kan bita ifrån:
Dagen efter bråket sökte Ada upp Kal på Allmänna vägen för att försöka rätta till det hela. Hon knackade på. Ett knack. Två knack. Tre knack. Då först! Barsk röst inifrån:
– Ingen hemma här!
– Jamen dina galoscher står ju här utanför dörr*n.
– Ja har två par.
Fast om sanningen ska fram, är jag ingen större anhängare av historier med eller om just Kal å Ada. Jo, det skulle i så fall vara den här – som varje göteborgare älskar och som jag därför säkert luftat tidigare.
Stockholmaren till göteborgaren:
– Vi säger ju alltid Kal och Ada om er. Vad säger ni om oss?
– Vi? Vi talar la aldrig om er.