Kommentar till insändaren ”Alla barn har rätt till skolgång” i PD den 2 september:
Detta är inget som är riktat exklusivt mot Centerpartiet eller för den delen någon annan. Insändaren i PD råkar bara väcka en del allmänna funderingar.
För det första: Jag håller i högsta grad med om att barn aldrig ska straffas för föräldrars beslut, oberoende av omständigheter och/eller motiv.
Men för att komma till saken: Rätten till liv, till att leva – själva förutsättningen för bland annat alla andra rättigheter – torde vara mer grundläggande än rätten till utbildning?
Så det väcker frågan: Om det är illa (vilket jag håller med om att det är) att lärare ska behöva ange papperslösa elever, är det då inte rentav oanständigt att sjukvårdspersonal ska tvingas att medverka till aborter – också i strid mot sina samveten? Det är obligatoriskt för berörd sjukvårdspersonal att i det hänseendet göra skillnad på barn och barn, även mot sin vilja, och det är bara att följa order eller gå (eller från början välja ett område där det inte kan bli aktuellt med medverkan till abort).
Med i genomsnitt omkring 100 aborter om dagen i Sverige, alldeles oberoende av förevändning fram till vecka 18 – går det att tala om respekt för barn (och om sådant som allas lika värde)?
Den eventuellt förestående anmälningsplikten för lärare med flera känns inte märkligare, åtminstone, än plikten för viss vårdpersonal att avsluta ett liv.
NIcklas Karlsson