På plats i ett av Sveriges bästa gymnasier

Du kommer klara dig, du kommer klara dig, det är inte så illa som det verkar.

Min lilla röst i huvudet upprepar sig gång på gång för att försäkra mig om att detta kommer att gå perfekt, det kommer kanske att gå så bra att jag glider på en saftig räkmacka resten av dagen. Jag går på trottoaren förbi Speranzas livsbutik och jag är så nära svängen in till skolan. Sommaren är i kamp med hösten nu och jag känner hur vinden blåser mot mig hårt, men samtidigt skiner solen starkt. Det luktar nyklippt gräs när jag går förbi de fina husen. Eller vänta, vadå? Kanske heter det gymnasiet nu och inte skolan?

Även om gymnasiet ju är att gå i skolan för att man pluggar så verkar det mognare och coolare att kunna säga så här:

“Tjena, Jag heter Shahad och jag studerar på Karlbergsgymnasiet”

Det låter mycket mer moget och vuxet, nästan som om jag vore en student som har toppbetyg i alla ämnen, tar med mig en återanvändbar kaffekopp till skolan varje dag och har mitt liv så perfekt.

Men om jag vill kunna säga så måste jag först ta mig in i skolan förstås.

Jag valde att gå hit ensam men möta mina vänner vid entrén, för alla nya eleverna skulle ändå träffas där. När jag svänger in ser jag svärmar av nya elever framför den stora skolan. Så hemskt många nya människor som jag aldrig ens hört eller sett förut.

Jag kommer aldrig klara mig.

Min lilla röst i huvudet kommer tillbaka och jag känner hur det blir pirrigt i hela kroppen. Men samtidigt så spännande? Adrenalinet med blandning av glädje, rädsla och nyfikenhet tar över snabbt. Men snart inser jag att detta inte är så läskigt eller illa alls?

Mentorerna kallar fram oss klass för klass och mina visar sig vara riktigt snälla och glada. De hjälper oss att få bort den läskiga känslan som vi alla kände på morgonen innan vi kom fram till skolan. Men det är inte bara mina mentorer, utan alla lärare är så snälla och härliga. När jag går genom hallen är det många som hälsar och när jag träffar alla lärare till mina nya ämnen så visar de hur mycket de verkligen bryr sig och de tar bra hand om oss.

Skolmaten är ju så god att jag och mina vänner fastnade i stolarna och åt så mycket vi bara kunde. Alla olika preferenser, sorter och grönsaker. Hela matsalen är fantastiskt stor och man kan till och med sätta sig ute. Kockarna är så välkomnande också och ger ett leende till varje elev.

Snipp, snapp, slut, så var dagen slut. Och jag kan inte sluta längta efter dagen efter. Jag kan inte längta mer efter att träffa mina nya klasskamrater och få lära känna dem bättre, gå igenom de glädjefyllda hallarna eller bara stå och prata med en massa sköna och härliga lärare.

Det är ändå sjukt hur ett av Sveriges bästa gymnasier ligger i vårt lilla Åmål.