Sjukvården måste få mer pengar. Så låter det i den politiska debatten. Men vad som sällan nämns är att kostnaden för den svenska hälso- och sjukvården sen millennieskiftet mer än fördubblats i fasta priser, från 250 miljarder kronor 2001 till 570 miljarder kronor 2020.
Alltså; vården är dubbelt så dyr i dag som för 20 år sedan, justerat för inflationen. Befolkningen har bara ökat med 17 procent. En rapport från Sveriges kommuner och regioner (SKR) visar att kostnaden per läkarbesök i specialistvården ökat med 20 procent på tio år. Kostnaden per besök till sjuksköterska har ökat med 35 procent.
Olika regeringar, men främst regioner, M-ledda och S-ledda, har svarat för denna väldiga satsning på vården. Ändå har pengarna inte räckt till för att kapa köer till mer eller mindre livsnödvändiga operationer.
Vårdcentraler rapporterar att de är överbelastade. På vissa akutmottagningar kan det stundom vara näst intill katastrof. Väntetider långa som hela dagar. Så varför räcker pengarna inte till? Har vårdtyngden blivit tyngre? Ja, sannolikt, bland annat på grund av åldersstrukturen. Men, säger SKR, på sin myndighetssvenska, kostnadsökningarna är så stora att de indikerar produktivitetsproblem. Då har regionpolitikerna en hel del att stå i.
Mitt intryck är att kostnadsexplosionen inom vård- och omsorg inte är så välkänd bland oss som kallas allmänheten.
Detsamma torde gälla om Sveriges klimatutsläpp. Sverige har fört en ambitiös politik. Den minskade användningen av fossila bränslen inom uppvärmning har lett till att Sveriges klimatutsläpp reducerats med 37 procent sedan 1990. Låt vara att utsläppen ökat något sedan dennas siffra lades fast.
Går vi så långt tillbaka som till 1970 är de fossila utsläppen runt 60 procent lägre i nutid. Då värmdes hus och lägenheter med oljepannor. Bostäderna läckte energi genom otäta tak och fönster. Bilarna drog mycket bensin. Sedan vände det. Bostäderna energieffektiviserades. Oljepannorna revs ut och ersattes av energisnåla alternativ. Industrier bytte kol mot biobränsle. Kärnkraften gjorde väl sitt. Nu är vår elproduktion i stort sett fossilfri.
Världens utsläpp står och faller inte med Sverige. Det är självfallet viktigare vad som händer i större länder. Som till exempel Kina, med en miljard invånare, som tagit stora initiativ med förnyelsebar energi, men också fortsatt att bygga kolkraftverk. Men detta betyder inte att vår politik saknar betydelse. Vilket vi som allmänhet bör ta till oss.
Lennart Widing
hovpredikant Tydjebyn