Marias syster valde att avsluta sitt liv som tonåring: ”Våga sök hjälp”

För 35 år sedan valde Maria Larsens syster, Mette, att avsluta sitt liv.

I samband med Suicidpreventiva dagen delade Åmålsgårdens enhetschef med sig av sin berättelse om självmord för besökare över ett kaffesurr.

– Fortfarande får man inte riktigt prata om det. En del vill sopa det under mattan, och vissa undrar hur länge jag ska fortsätta älta, säger hon.

I söndags ägde Suicidpreventiva dagen rum. Dagen har instiftats av Världshälsoorganisationen, WHO, för att uppmärksamma arbetet med att förhindra självmord.

På Åmålsgården bjöds besökare in för att ta del av Maria Larsen och den pensionerade prästen Inger Ekströms tankar om och erfarenheter av just självmord, i samverkan med Vuxenskolan studieförbundet.

– Dagen ligger mig varmt om hjärtat eftersom jag har en syster som valde att avsluta sitt liv. Det är vanligt att man har någon i sin närhet eller känner någon som har valt att avsluta sitt liv, men det är mindre vanligt att prata om det, säger Maria Larsen.

Vanligt bland äldre

Maria Larsen är enhetschef på Åmålsgården, och på tidigare ställen hon arbetat på har hon upplevt att personalen tycker att det är svårt när boende berättar att de vill dö.

– Vi måste jobba med hur man ska bemöta det här. Man måste bekräfta och lyssna på vad personen har att säga, hellre att man får veta än inte alls, säger hon.

Självmord och självmordstankar är vanligt bland äldre, och den upplevda ensamheten är den farligaste faktorn.

– Åldersgruppen över 65 år, främst karlar, är vanligast enligt den självmordsstatistik jag har tagit del av. Ibland spelar det ingen roll hur många man har runt sig, personen kan ändå känna sig ensam. Då måste man våga söka hjälp, säger Maria Larsen.

Dysfunktionellt hem

Maria Larsens lillasyster Mette beskrivs som glad, positiv och sprallig. När syskonen var små gick föräldrarna isär och mamman träffade en ny man.

– Den nya kärleken hade en förkärlek till små barn, kan man väl säga, säger Maria Larsen.

Hemmiljön blev tortyrliknande för barnen.

– När Mette var åtta, nio år sa hon att hon har läst världens bästa bok. Den var så bra att hon redan har hunnit läsa den tre gånger, och det var Bibeln.

Hög frånvaro

Maria Larsen fick allt högre frånvaro i skolan. De sista timmarna om skoldagarna skolkade hon för att gå hem och ta hand om sin mamma, som styvpappan höll ett allt hårdare och hårdare tag om.

– Jag förstår inte varför ingen från skolan larmade. Så här i efterhand har flera sagt att de anade att allt inte stod rätt till, varför gjorde ingen något?

Som tonåringar slet sig familjen loss från styvpappan och Mette började kalla sig själv för ”gökungen”. Flera gånger fick Maria Larsen hämta hem henne från Skövde lasarett eftersom hon hade ”svimmat”.

– Där kände jag att det egentligen handlar om vår uppväxt. Men jag var inte redo själv att prata om det, men jag ville ju att hon inte skulle känna sig ensam, säger Maria Larsen.

”Mette har förolyckats”

Den 12 maj 1989 skulle syskonen åka till sin släkt i Norge för att fira 17 maj, Norges nationaldag. Maria Larsen var gravid i tredje månaden och skulle hämta sin syster i bil.

– Men hon var inte hemma. Jag åkte till skolan och hämtade min lillasyster och hennes kompis, och plötsligt kommer min moster springandes över skolgården. Hon ropar ”åk hem till mamma, Mette har förolyckats”.

Mitt i chocken skjutsade Maria Larsen hem sin systers kompis. På färden rusade verkligheten ikapp.

– Jag håller så hårt i bilratten så fingrarna vitnar. Annars åker vi av vägen, säger hon.

Tårarna rinner nedför hennes kinder när hon tänker tillbaka på dagen som skulle prägla resten av hennes liv.

– När jag svänger in till mamma möter jag vår nya styvpappa utanför huset. ”Fy fan, Mette är död”, insåg jag då.

Inomhus möttes hon av sin mamma sittandes på en stol. Hon var alldeles kall och stel och stirrade rakt ut i tomma intet.

– Den där känslan av att vara så fruktansvärt ledsen och krama om sin mamma. Jag ville så gärna att hon skulle hålla om mig, säger Maria Larsen.

Körde in i långtradare

Av polisen fick familjen veta att Mette hade kört rakt in i en långtradare med sin lilla Toyota. Innan hade hon ringt och sagt farväl till släkten som de skulle åka till i Norge.

– Hemma hos henne hittade vi ett avskedsbrev där hon förklarade varför, och det handlade om barndomen, säger Maria Larsen.

”Många visste”

I efterhand har Maria Larsen fått veta att kompisars föräldrar sa åt dem att vara snälla mot Maria, eftersom hon inte har det så lätt hemma.

– Jag har kommit fram till att många egentligen visste. Jag tror att det var vanligt att man inte gjorde något på den tiden, men i dag tror och hoppas jag att det är annorlunda. Det här är min berättelse, men fortfarande får man inte riktigt prata om den. En del vill sopa det under mattan, och vissa undrar hur länge jag ska fortsätta älta, säger Maria Larsen och fortsätter:

– Jag har ältat färdigt, men det är så viktigt att prata om det. Våga fråga hur någon mår, men också det egna ansvaret att berätta när man inte mår bra.

”Har ett ansvar”

Att ingen ska känna sig ensam är grundbulten i dagverksamheten Träffpunkten vid Åmålsgården, där alla seniorer i kommunen får komma och socialisera sig, lära sig teknikaliteter som Swish eller ta del av en Elvis Presley-dag, som planeras för stunden.

Att arbeta som frivilligarbetare är en annan möjlighet som förgyller dagen både för sig själv och andra.

– Sitter man hemma och känner sig ensam så finns det saker att delta i. Man har ett ansvar för sitt eget liv. Var aktiv i ditt liv och gör nytta, antingen för dig själv eller någon annan. Det är därför våra verksamheter i Åmåls kommun finns, det är en fantastisk gåva från kommunen, säger Maria Larsen.