Ett år har gått sen valet. Sossarna nästan förintades. Moderaterna fick huvudansvaret för Åmåls kommun sen man lovat att allt ska bli bättre. Snart dags för en första koll vad som hunnit förändras.
Det känns ändå som det blivit bättre kontakt mellan kommun och företag. Inte minst genom samhällsbyggnadschefen Björn Wennerström.
Tjänstemannastyre, tycker någon. Fast mig oroar det inte särskilt mycket när Wennerström tar tag i ärendena.
I bakgrunden stod TV:n på. I vitögat såg jag några varelser på skärmen som rörde sig egendomligt. En flock på någon afrikansk savann?
Nej, det var ju VM i friidrott. Vad jag såg var en klunga gångare som gjorde upp om medaljerna. Vi är väl rätt många som förundras över hur gångarna sliter med sin märkliga gång. Inte så graciöst precis. Och att inte höfterna slits ner?
Gång var en helt okänd sport för mig när jag kom till Åmål på 60-talet. Men då arrangerades ännu här årlig tävling på elitnivå. Hette den inte kampen ”Åmålstrampen” och arrangerades av Kasenbergs IF? Här i trakten hade vi ju dessutom elitgångaren Bertil Nilsson – Kasenbergar’n – som 1958 hade tagit SM-silvermedalj.
Grenen går som bekant ut på att förflytta sig så snabbt som möjligt – men alltid ha en fot i marken. Svårt att avgöra för mänskliga ögat. Ofta bråk mellan tävlande och domarna.
Genom åren har man sett hur tävlande blivit diskade när de kommit in på stadion och sett målsnöret.
Rätt roligt gav förra veckan en Lennart Westerdahl i Nacka i DN sin syn på grenen: ”Att tävla i gång är som om man skulle tävla i vem som kan viska högst.”
En talgdank dök upp när jag häromdagen i Tidningen Land påmindes om Emanuel Swedenborg, som på 1700-talet nog var landets största tekniska snille. Därtill spiritist och religiös ledare.
Plötsligt förstod jag miljön alla goa göteborgare kommer till i. Swedenborg visste nämligen vad som hände med de svenskar som lämnat det jordiska. Andra talar lite ospecificerat om himmel, helvete eller på sina håll att sköna jungfrur väntar.
Swedenborg kunde ge sina religiösa följare klart geografiskt besked i frågan: Goda människor hamnar efter jordelivet i Göteborg. Och onda människor får nöja sig med Borås för evärdlig tid. Klara besked.