Regeringen har fattat beslut om att utreda möjligheten att införa en anmälningsplikt för anställda inom offentlig verksamhet. Dessa ska enligt förslaget vara skyldiga att rapportera till polisen eller Migrationsverket om de träffar på personer som de misstänker befinner sig illegalt i landet, exempelvis papperslösa flyktingar som stannat kvar trots att de fått avslag på sin asylansökan.
Bakgrunden är att tiotusentals personer som fått avslag på sin asyl- eller uppehållstillståndsansökan bedöms vara kvar i Sverige. Det kan med tydlighet konstateras att under S-åren sedan 2015 har lagen urholkats och människor som inte fått asylrätt har i många fall kunnat stanna kvar i Sverige. Inte sällan under osäkra och inhumana förhållanden i det som brukar kallas parallellsamhällen eller skuggsamhällen. Det är exempel på en havererad flyktingpolitik som även går ut över dem som flytt hit, som på saklig grund har fått asyl och som etablerat sig i samhället och lever efter Sveriges rikes lag.
Andra exempel på misslyckandet, bland annat i Bengtsfors kommun, ser vi när personer som vistats här i upp emot tio år rycks upp och ska utvisas. Ett tydligt tecken på en flyktingpolitik som havererat. Så får det inte fortsätta.
Det nu aktuella regeringsförslaget att utreda anmälningsplikt har fått i första hand (S) och (V) runt om i Sverige att i centralt massproducerade inlägg och motioner till kommuner kräva att ”angiverilagen” ska stoppas. I Bengtsfors har Socialdemokraterna och Vänsterpartiet hängt på.
Någon ”angiverilag” eller förslag på en sådan finns nämligen inte. Däremot pågår nu en utredning kring hur staten ska tala med en ”gemensam och genomtänkt röst”, så att den som har fått ett utvisningsbeslut inte kan stanna i Sverige.
Här i Sverige har vi alltså en lagstiftning som ska reglera asylrätt, som avgör om nyanlända ska betraktas som flyktingar och få rätt att av flyktingskäl stanna här.
Exemplen visar att vi måste vidta åtgärder för att upprätthålla asylrätten. Ett ja till asyl ska vara ett ja och ett nej lika klart ett nej. Ett nej ska inte kunna innebära ett ja, då har vi ingen asylrätt.
Anmälningsplikt är för övrigt inget nytt inom offentlig förvaltning. Exempelvis har socialtjänsten anmälningsplikt kring misstänkta folkbokföringsbrott. Orosanmälan om barn misstänks fara illa är ett annat exempel.
Socialdemokraternas och Vänsterpartiets motion – i vilken de hävdar att den nu aktuella utredningen inte hör hemma i ett demokratiskt samhälle – är missriktad och leder till att människor hamnar under radarn.
Det är de åsikter som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet ger uttryck för som inte hör hemma i ett öppet, demokratiskt och rättssäkert samhälle. De är ute på verkligt djupt vatten när de skriver att ”en anmälningsplikt bland offentliganställda skulle skapa en enorm oro och press för människor som söker en trygg framtid”.
De båda anser tydligen att alla som sökt sig till Sverige ska få stanna oavsett om de beviljats asyl eller inte. För någon oro behöver ju inte den känna som befinner sig här på laglig grund.
I längden leder de båda partiernas resonemang till att man fortsatt urholkar den asylrätt som utgör grunden för en rättssäker prövning av den enskildes rättigheter.
Stig Bertilsson (M)
kommunstyrelsens ordförande i Bengtsfors