Svar på Stig Bertilsson (M) insändare i PD den 21 september om anmälningsplikten:
Regeringen överväger att införa en anmälningsplikt för offentliganställda att rapportera papperslösa invandrare. En lärare som tar emot en sjuårig elev i skolan ska försöka sig på konsten att trygga barnet i skolan och samtidigt rapportera det papperslösa barnet och dess familj till Migrationsverket och Polismyndigheten.
Stig Bertilsson tycks inte alls se, eller låtsas i så fall inte om den uppenbara risken för långtgående negativa konsekvenser genom att införa den här typen av lagar att gälla för anställda inom offentlig sektor. Att underminera förtroendet mellan samhällsmedborgare och offentliganställda leder till otrygghet och misstro. Människor kan tveka att söka hjälp eller tjänster av rädsla för att bli angiven, vilket försvagar samhällets strukturer. Papperslösa kan undvika allt från sjukvård till rättshjälp av rädsla för att bli rapporterade. En sådan lag skulle förstärka felaktiga stereotyper och fördomar, vilket leder till en djupare samhällelig splittring.
Dessutom finns risk att föreslagen anmälningsplikt bryter mot både grundläggande mänskliga rättigheter och befintlig lagstiftning såsom hälso- och sjukvårdslagen. Sedan 2013 har barn utan uppehållstillstånd rätt till utbildning enligt skollagen. Vilken förälder vågar låta sitt barn gå till skolan om det också innebär risk att läraren anmäler till annan myndighet?
Förslaget riskerar även att driva på sjukvårdskostnader. Papperslösa med risk för att anges kommer troligt undvika sjukvård i tidigt skede av rädsla för deportation, vilket resulterar i högre kostnader för akutvård längre fram, alternativt osäkras tillgången till den vård de har rätt till.
Kan vi dra nytta av andra länders erfarenheter? Frankrike införde restriktiva åtgärder mot papperslösa, inklusive massdeportationer. Detta ledde till ökade spänningar i flera städer med våldsamma protester och oroligheter.
I Kanada har man tvärtom skapat vägar för papperslösa för att kunna reglera sin invandrarstatus, vilket har resulterat i ökad ekonomisk tillväxt, till exempel genom att integrera dessa individer i det formella arbetslivet. Man upplever också mindre sociala spänningar och ökad gemenskap mellan grupper.
I Spanien och Portugal har man infört amnestier för papperslösa, vilket även där ledde till ekonomisk tillväxt, eftersom dessa individer öppet kunde bidra till ekonomin, till exempel genom arbete.
Med dessa konsekvenser och lärdomar i åtanke bör Sverige överväga policyer som främjar integration, ekonomisk tillväxt och social stabilitet snarare än att införa restriktiva åtgärder med stor risk för rättsosäkerhet. Man kan behöva ha mer än en tanke i huvudet samtidigt för att se att ett Sverige som håller ihop istället för att glida isär faktiskt INTE betyder att vissa myndigheter ska använda andra som utplacerade detektiver, det som Bertilsson kallar ”att tala med en gemensam och genomtänkt röst”.
Det här är lokala, ej massproducerade argument som gör att vi nu går fram med gemensam motion där vi yrkar att Åmåls kommun skyndsamt tillskriver regeringen om att undanta kommunala verksamheter från anmälningsplikten.
Maria Bertilsson Sandin (S)
Ewa Svensson (V)
Lotta Robertsson Harén (MP)