Hoppa till huvudinnehållet

Päronsalen engagerar

Publicerad:
Päronsalen i Åmåls stadshus.
Päronsalen i Åmåls stadshus. Foto: Andreas Dagström

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.

En och annan har synpunkter på prislappen för uppfräschningen av Päronsalen, där ju mest Åmåls kommunfullmäktige sammanträder.

Här ska förtydligas att den rätt stiliga salen överst i Stadshuset uppkallats efter inslagen där av vackert päronträ.

Det känns väl ändå inte helt fel, att staden har en representativ sal där i maktens boning. Och flärden däri är väl inte så utmanande? Och att även Hesselbomstavlan får lite omvårdnad efter lång och trogen tjänst.

Fast det handlar om mycket pengar. Konservatorerna har tydligen hel del att fixa med på målningen. Ska vi gissa på några hundra tusen kronor?

Men jag har ofta undrat varför inte Vårt land-tavlan kan få en plats där fler Åmålsbor kan få njuta av sitt konstverk. På biblioteket?

Förra veckan talade vi här i kolumnen om unionsupplösningen 1905. Sten Lindström påminde mig om folkomröstningen i Norge om saken. Bara gubbar fick rösta på den tiden. 368.392 norrmän röstade för att lämna unionen. Fortsatt union med Sverige fick 184 röster.

Skilsmässa från Sverige fick alltså minst sagt en stark uppslutning av norska befolkningen.

Kompakt majoritet räcker emellertid inte alltid. Jag drar mig till minnes när Göteborg på 70-talet drabbades av varvskrisen. Självaste Götaverken var på fallrepet. Stort missnöje med ledningen från de anställdas sida.

Det kallades till extra bolagsstämma på Lorensbergsteatern. Spännande tillställning. Själv köpte jag några Götaverksaktier. Bara för att kunna gå på bolagsstämman.

Hätsk stämning. Många inlägg. Stämmans ordförande kom till sist till den avgörande punkten ”Kan stämman bevilja styrelse och verkställande direktör ansvarsfrihet?”

Svaret blev ett rungande NEJ! som måtte ha hörts ända ut till Vinga.

– Jag finner frågan med JA besvarad och stämman har sålunda beviljat ansvarsfrihet.

En storm av protester följde.

– För jag tyckte advokaten nickade, förtydligade ordföranden och pekade på en känd Göteborgsadvokat. Denne företrädde alla storägarnas aktier som tillsammans bildade en förödande majoritet.

I såna här sammanhang gäller inte ”En man, en röst”. Fast jag fick uppleva en intressant föreställning där på på teatern.

Artikeltaggar

EkonomiFolkomröstningarGöteborgKommunfullmäktigeNorgePolitikSten LindströmStyrelserÅmål